Monthly Archives: April 2015

Chevrèskötare – Moi?

brie get 2Chevrè kallar vi ju ofta getosten vi äter i Sverige. Men om du beställer chevrè i Frankrike så ber du om jag förstått det hela rätt om att få en get. Jag har själv inte läst franska sedan första terminen i högstadiet, men det hindrar mig inte från att drömma mig bort till livet på en lantgård i franska Loiredalen. Förutom slott, vin och ett förtrollande vackert landskap görs ju några av världens godaste getostar där. Två veckor är inbokade i Frankrike i sommar. Efter hårt förhandlande med min kära man som märkligt nog tycker att semestern är till för att ta det lugnt, har jag fått igenom att vi åtminstone halva tiden ska WWOOFa på en gård. Och helst då en gård där man gör getost.

WWOOF står för Willing Workers On Organic Farms, alternativt World Wide Opportunities On Organic Farms och är ett nätverk av ekologiska gårdar som tar emot volontärarbetare. Oftast jobbar man gratis ungefär fyra timmar om dagen för mat och husrum. Jag har ju gått en kurs i hantverksmässig ostystning som jag berättar om här men ännu inte fått tillfälle att utöva själva hantverket, och dessutom är jag en stor djurälskare, så en getgård känns som den perfekta matchningen för mig. Igår kväll tecknade vi medlemskap i franska WWOOF för 30 Euro, och fick därmed tillgång till deras kontaktregister över gårdar.

Ett kolossalt trevligt presentationsbrev där jag och min familj förhoppningsvis inte framstod som galna yxmördare har nu skickats ut till en första getgård med det urtjusiga namnet La Ferme des Croq’Epines. Håll tummarna för att vi får napp! Annars vore praktik på en vingård inte heller helt fel – om inte annat är väl doften där mer angenäm…

brie get 3

brie get

Alla bilder från La Ferme des Croq’Epines hemsida.

Advertisements

Leave a comment

Filed under Övrigt

Sannas ostar

För några helger sedan var det vår sjätte bröllopsdag och dessutom vår första “date night” sedan nytillskottet i familjen. Vi begav oss till relativt nyöppnade Sannas på Östermalmstorg. Restaurangen drivs av en av modellmammorna bakom modellagenturen Mikas och trendfaktorn var hög. Men hur var det med ostfaktorn? Det var Brie, Myself and I såklart mer intresserad av.Burrata

Till förrätt beställde jag en burrata. Denna gräddiga mozzarella-släkting serverades med snygga färska RAF-tomater och garnerad med vattenkrasse. Det var gott men kanske inte världens smakupplevelse. Föredrar faktiskt när man verkligen går all in med smakrika tillbehör till burratan, som den jag bloggade om förra året i Santa Cruz, som serverades på surdegstoast med grillade warren-päron, basilikaolja, lagrad balsamico och ruccola. På exempelmenyn på Sannas hemsida står det att burratan serveras med krispig levain, oliver och rostade körsbärstomater, vilket jag också tror skulle smakat lite fylligare. Nu blev det lite väl “fräscht”. Men det gjorde ju å andra sidan att jag hade mer aptit kvar till varmrätten, som blev en Côte de boeuf med chipotlesky, konfiterade tomater, pommes frites, haricots verts och tryffelmayo – ja ni hör ju, supermumsigt.

InstagramCapture_065702f0-8e45-4a78-8041-5c2ecb70e1d2_jpg

Till efterrätt blev det givetvis ostbricka. Denna bestod av tre svenska ostar, en på komjölk och två på getmjölk, vilket var väldigt trevligt och samtidigt lite överraskande eftersom resten av menyn kom från världens alla hörn. Den vällagrade Svecian var det säkra kortet (i mitten på bilden). En klassisk grynpipig hårdost på komjölk med anor från medeltiden, även om namnet inte sattes förrän i början av 1900-talet. Svecia betyder alltså Sverige på latin och är en av få svenska ostar med skyddad geografisk betäckning, det vill säga den får bara tillverkas i Sverige. Osten har en mild smörighet, len struktur men ändå tydligt nötig och smakrik. Lika god på mackan som på ostbrickan. För övrigt en av de tre ostarna som får representera Sverige i husbibeln “All Världens Ostar” av Patricia Michelson.

Getostarna kom från Vilhelmsdals gårdsmejeri i Skåne där jag själv hälsade på för ett par år sedan. Det var ett trevligt besök på gårdsbutiken i den vackra gamla skånegården. Jag närde själv en dröm om att skaffa getgård och börja ysta. Doften som låg över hela området dämpade dock min motivation, till min mans smala lycka.

Hur som helst, den mjuka getosten till vänster på bilden är en Tant Elsa, döpt som en hyllning till Vilhelmsdals mest högmjölkande get. Enligt hemsidan använder man dagsfärsk getmjölk samt egna mjölksyrakulturer som ympas dagligen, vilket ger osten sin speciella karaktär. Min man hade en målande beskrivning av denna karaktär. “Som att slicka en blöt get” tyckte han och vägrade smaka mer än ett litet hörn. Jag skulle väl inte gå så långt, men fick definitivt starka associationer till den något stickiga ladugårdsdoft som jag upplevde på plats, och den lilla skärvan räckte gott.

Den hårda getosten till höger hette Westerlund – tror jag. Kan inte hitta den i sortimentet på hemsidan, och vid det här laget hade det blivit en hel del vin, så det är möjligt att jag minns fel namn. Hur som helst var den kolossalt god, smakrik utan att vara alltför överväldigande, och passade perfekt med rabarbermarmeladen som kom med. Jag hade kunnat fortsätta tugga ost och smutta rödvin hela natten om inte amningsplikten kallat.

InstagramCapture_0dc46919-9e44-48ab-9b85-37e5eebaa72a_jpg

Leave a comment

Filed under Hårdost, Mat och dryck, Mozzarella, Ostprovning, Vardagsliv

Dagens ord

Jag har lärt mig ett nytt livsviktigt ord på engelska. När något är caseous betyder det tydligen att det är lika som eller gjort av ost.

Frågorna hopar sig. Hur har jag gått genom livet utan att använda detta ord? Finns det någon svensk motsvarighet?

caseous

1 Comment

Filed under Övrigt