Category Archives: Mat och dryck

Valborgsbricka

Till Valborgsfirandet fick jag förtroendet att bidra med ostbrickan. På senare tid har jag verkligen fått smak för hård getost, så jag vill definitivt ta med en sådan. Älskar Honey Bee från Holland. Det skulle vara en gravid gäst på middagen, så jag undvek allt med stark doft, vis av egen erfarenhet, och såg såklart till att det fanns mer än en gravidvänlig ost – förutom den hårda getosten slängde jag därför på en rejäl bit lagrad grevé. Jag hade dessutom fått hem en skön kittost från Castello, i en jättefin inbjudan till invigningen av deras pop-up store, som kom på en sjyst skifferbricka med supergod honung i bjudvänlig burk. Så de fick också åka med. Och så valde min femåring en påse gula BabyBel som är en favorit bland kidsen. Det passade också bra för jag ville gärna ha lite fina våriga färgprickar med. Idén med färskostarna på skedar kom också från Castello-inbjudan, kreativt som sjutton!

Vidare till den blåa osten, här var jag sugen på något krämigt snarare än smuligt, så istället för en klassisk Roquefort föll valet på en Bavarian Blue. En av mina personliga favoriter från tyska alperna, som är gjord på samma mögel som roquefort men mycket tätare och gräddigare i konsistensen. Passar perfekt med en god marmelad, den här gången tog jag med en burk fikonmarmelad.

Här ser ni hela härligheten nerpackad.

InstagramCapture_68d9d6a5-5968-4b6a-abc0-ca7bf8da8663_jpgOch såhär fint blev det när det var upplagt hemma hos våra vänner Jessica och Fredrik. Jag hade även tagit med mig en krita för att skriva sådär pinterest-fint på skifferbrickan vad det var för slags ostar, men det fanns inte en chans att få plats med något annat än ost på brickan tyvärr.

InstagramCapture_02fb115f-d7e0-4c7e-9076-e30188b8712e_jpg

Jag får ibland frågan hur jag sätter ihop en ostbricka, men det varierar rätt mycket från gång till gång. Såhär gick i alla fall mina tankar den här gången!

 

Advertisements

Leave a comment

Filed under Blåmögelost, Färskost, Hårdost, kittost, Mat och dryck, Ostprovning, Osttillbehör, Vardagsliv

Sannas ostar

För några helger sedan var det vår sjätte bröllopsdag och dessutom vår första “date night” sedan nytillskottet i familjen. Vi begav oss till relativt nyöppnade Sannas på Östermalmstorg. Restaurangen drivs av en av modellmammorna bakom modellagenturen Mikas och trendfaktorn var hög. Men hur var det med ostfaktorn? Det var Brie, Myself and I såklart mer intresserad av.Burrata

Till förrätt beställde jag en burrata. Denna gräddiga mozzarella-släkting serverades med snygga färska RAF-tomater och garnerad med vattenkrasse. Det var gott men kanske inte världens smakupplevelse. Föredrar faktiskt när man verkligen går all in med smakrika tillbehör till burratan, som den jag bloggade om förra året i Santa Cruz, som serverades på surdegstoast med grillade warren-päron, basilikaolja, lagrad balsamico och ruccola. På exempelmenyn på Sannas hemsida står det att burratan serveras med krispig levain, oliver och rostade körsbärstomater, vilket jag också tror skulle smakat lite fylligare. Nu blev det lite väl “fräscht”. Men det gjorde ju å andra sidan att jag hade mer aptit kvar till varmrätten, som blev en Côte de boeuf med chipotlesky, konfiterade tomater, pommes frites, haricots verts och tryffelmayo – ja ni hör ju, supermumsigt.

InstagramCapture_065702f0-8e45-4a78-8041-5c2ecb70e1d2_jpg

Till efterrätt blev det givetvis ostbricka. Denna bestod av tre svenska ostar, en på komjölk och två på getmjölk, vilket var väldigt trevligt och samtidigt lite överraskande eftersom resten av menyn kom från världens alla hörn. Den vällagrade Svecian var det säkra kortet (i mitten på bilden). En klassisk grynpipig hårdost på komjölk med anor från medeltiden, även om namnet inte sattes förrän i början av 1900-talet. Svecia betyder alltså Sverige på latin och är en av få svenska ostar med skyddad geografisk betäckning, det vill säga den får bara tillverkas i Sverige. Osten har en mild smörighet, len struktur men ändå tydligt nötig och smakrik. Lika god på mackan som på ostbrickan. För övrigt en av de tre ostarna som får representera Sverige i husbibeln “All Världens Ostar” av Patricia Michelson.

Getostarna kom från Vilhelmsdals gårdsmejeri i Skåne där jag själv hälsade på för ett par år sedan. Det var ett trevligt besök på gårdsbutiken i den vackra gamla skånegården. Jag närde själv en dröm om att skaffa getgård och börja ysta. Doften som låg över hela området dämpade dock min motivation, till min mans smala lycka.

Hur som helst, den mjuka getosten till vänster på bilden är en Tant Elsa, döpt som en hyllning till Vilhelmsdals mest högmjölkande get. Enligt hemsidan använder man dagsfärsk getmjölk samt egna mjölksyrakulturer som ympas dagligen, vilket ger osten sin speciella karaktär. Min man hade en målande beskrivning av denna karaktär. “Som att slicka en blöt get” tyckte han och vägrade smaka mer än ett litet hörn. Jag skulle väl inte gå så långt, men fick definitivt starka associationer till den något stickiga ladugårdsdoft som jag upplevde på plats, och den lilla skärvan räckte gott.

Den hårda getosten till höger hette Westerlund – tror jag. Kan inte hitta den i sortimentet på hemsidan, och vid det här laget hade det blivit en hel del vin, så det är möjligt att jag minns fel namn. Hur som helst var den kolossalt god, smakrik utan att vara alltför överväldigande, och passade perfekt med rabarbermarmeladen som kom med. Jag hade kunnat fortsätta tugga ost och smutta rödvin hela natten om inte amningsplikten kallat.

InstagramCapture_0dc46919-9e44-48ab-9b85-37e5eebaa72a_jpg

Leave a comment

Filed under Hårdost, Mat och dryck, Mozzarella, Ostprovning, Vardagsliv

Era tips inför Ostresan till Frankrike

För snart åtta år sedan var jag och min man på vår första date. För att fira att jag suttit av min sista tenta bjöd han ut mig på middag till en underbart autentisk fransk restaurang i Auckland, där vi åt våra livs första Escargots a la Bourguignonne, eller sniglar i vitlökssmör om man inte vill låta så fancy. Vi blev rekommenderade en flaska vitt vin från Loire Valley. Det var rent ut sagt svingott, och där och då kom vi lite skämtsamt (early days osv) överens om att en dag skulle vi åka dit tillsammans och dricka vin och äta god mat. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat tänka mig att det skulle bli åtta år, två barn, och tre hemländer senare – men nu har vi äntligen bokat vår första resa till Frankrike!

Vi har två veckor på oss. Ett par dagar vill vi såklart kolla “det man inte får missa” i Paris, men jag är ingen storstadssemestrare som känner mig särskilt avslappnad av city-life, så sen bär det raskt av ut på landsbygden. Gärna då till just Loiredalen. Kanske ska vi bo på vingård? Lantgård? Chateaux?

Som ni hör är vi väldigt tidigt i planeringen och har knappt ens börjat med vår research. Så jag behöver er hjälp: Vart ska vi bo? Vad ska vi se? Och framförallt, vad ska vi äta?

Jag har fått feedback att flera haft problem att publicera sina kommentarer här på sidan, men det går jättebra att kommentera på Facebooksidan också!

Här flyter floden Loire som av en händelse förbi en härlig ostbricka. Foto lånat från Loire Valley Tours.

Här flyter floden Loire som av en händelse förbi en härlig ostbricka. Foto: Loire Valley Tours.

 

 

Leave a comment

Filed under Övrigt, Mat och dryck, Vardagsliv

Briebeslutsångest

Min moster är på besök från Arizona, och kvällen till ära blir det knytkalas. Jag tar såklart med en ljuvlig brietårta men har lite svårt att bestämma mig för vilken… Efter en inspirationsrunda på Pinterest har jag två finalister. Jordgubbar med balsamico eller fikon med pistagenötter. Vilken röstar du på? (klicka på bilderna för recept!)

brietårta jordgubb

 

brietårta fikon

 

 

1 Comment

Filed under Mat och dryck, Vitmögelost

Inbakad Époisses

Époisses är en fransk opastöriserad kittost på komjölk, som tillverkats ända sedan medeltiden av franska munkar. Den är känd för sin skarpa doft (det ryktas om att den förbjuden på allmänna färdmedel i Frankrike!) men faktum är att den är mildare och lenare i smaken än vad man skulle kunna tro, så man får inte kombinera den med alltför smakrika tillbehör. Som alla finare kittostar får den sin vackra orangea yta genom bad i saltlake. Dessutom får denna lyxlirare bada i brandy, vin eller grappa från Bourgogne, och den ligger därför rätt högt i pris. När den är mogen och serverad vid rätt temperatur är den härligt geggig, och serveras därför ofta med sked.

brie epoisses_runny

Jag var redan sjukt imponerad av Martha i Hela England Bakar. Bara sjutton år och suuuperduktig och så kreativ och modig! Inte blev det ju sämre av dagens bakutmaning, när hon bakade in en hel Époisses i ett jättelikt bröd (repris från 2014 avsnitt 3). Brödet var format som en stor solros där det stinkande osthjulet smälte till en härlig ostfondue i mitten, och blombladen på sidorna var fyllda med fikon- respektive aprikoschutney, som man liksom bröt av och doppade i osten i mitten… Yummy! Blev riktigt sugen på att testa.

brie martha

Jag kan själv inte baka för fem öre (om inte brietårta räknas) men är jättebra på att titta på bakprogram på teve. Dessutom passar det utmärkt som teveunderhållning för mig just nu, när jag ammar var tredje timma och inte kan titta på något läskigt/äckligt/sorgligt eftersom jag är alldeles för hormonell och blödig, och inte heller något alltför roligt eftersom det gör för ont att gapskratta innan snittet läkt. Ja ni hör ju. Matlagning, bakning och “En plats på landet” är det som gäller. Jag behöver aldrig mer byta kanal från TV8.

Leave a comment

Filed under kittost, Mat och dryck

Att behöva bråka för sin preggo-ost (eller Dagens I-landsproblem)

Det här med att vara ostälskare och gravid är ju inte en walk in the park alla gånger. Åt lunch på Artipelag i helgen där det skulle ingå ostbricka, men det visade sig sedan när det var dags för osten att de inte hade ett enda gravidvänligt alternativ. Det var bara brie, blåmögelost och chevré som fanns att tillgå, i hela köket tydligen. “Den är pastöriserad så det borde du kunna äta”. Jo eller hur, tur att jag har bättre koll än du. Not impressed. Tur att lunchen var god, sällskapet trevligt och att jag bara älskar Värmdö.

Däremot fick jag en mycket tillfredsställande ostbricka på Pane Vino på Södermalm. De kunde erbjuda rejäla skivor av både Provolone och Manchego, jättegoda marmelader till det, och en hel liten surdegslimpa som räckte till både mig och syrran. Däremot var ju konversationen med servitrisen för att få till detta mindre upphetsande…

– Jo jag skulle vilja beställa ostbrickan men undrar lite vad det är för slags ost på den, för jag är gravid?
– Fast det här med att inte kunna äta vissa ostar för att man är gravid, det är ju bara i Sverige som man är så känslig med det, i resten av världen håller man ju inte på så.
– Jaha, för jag har en gravidbok från USA och en från Storbritannien, och där står det samma sak. Alltså att man kan få listeria från vissa ostar som kan leda till missfall eller att bebisen föds för tidigt. 
– Nej då, jag har massor av vänner i Italien som ätit blåmögelost genom hela graviditeten, ingen av dem har haft några såna problem. 
– Ja det verkar ju som vetenskapligt belagda bevis onekligen (sa jag tyvärr inte men jag tänkte). 
– Men du gör ju som du vill. Jag ska kolla vad vi har.
– Åh tack snälla, jag BEHÖVER alltså inte äta mögelost som är potentiellt farlig för bebis och dessutom betala för nöjet, well how kind of you! (också något jag tänkte men inte sa. Satt redan över tiden på bordet så jag höll mig i skinnet. Men kom igen!)

Ostbricka på på Pane Vino. Värd att bråka för.

Mage med ostbricka på på Pane Vino. Värd att bråka för. 

2 Comments

Filed under Blåmögelost, Hårdost, Mat och dryck, Vardagsliv

Osttrender och Trendostar: Årets Osttrendspaning

Trender går det i allt, så även i ost. Jag intervjuades häromdagen i egenskap av ostbloggerska, och fick då frågan vad som var “hett” i ostvärlden. Det fick mig att fundera på vilka trender som kan skönjas inom ostbranschen, och vilka mattrender – och samhällstrender – som påverkar hur vi köper och äter ost just nu. Jag bestämde mig för att även fråga några proffs, som var vänliga nog att dela med sig av sina outsinliga kunskaper. Här är resultatet:

Sivan i osthandeln.  Foto: Jerker Andersson

Sivan i osthandeln.
Foto: Jerker Andersson

1. Närproducerat – för djuren
I ljuset av köttskandaler och antibiotikalarm blir det mer och mer viktigt för oss att veta vart osten, eller egentligen mjölken, kommer ifrån. Och det är inte det lättaste, tidningen Filter hade en utmärkt artikel om Fäbodifiering, den tvivelaktiga trend där storföretag marknadsför masstillverkade produkter som småskaliga, närproducerade och autentiska. På restauranger och ostbutiker börjar man nu prata om namnet på gårdarna som mjölken kommer ifrån, om inte rentav namnet på kossan…

“Våra kunder väljer i första hand våra ostar för smaken, men de är också väldigt intresserade av vart gården ligger och betalar gärna extra för att gynna lokala gårdar och vara säkra på att få svensk mjölk,” säger Sofia Johansson på Sivans Osthandel, som främst använder sig av Gäsene Mejeri i Herrljunga.

2. Laktosfritt – för magen
Fler och fler svenskar väljer laktosfritt och hittills har de varit i stort sett förvisade till hårdostar, som är naturligt laktosfria, eller bredbara färskostar.

“Nu börjar vi se mer laktosfri brie och camembert. Det ryktas rentav om experiment med laktosfri Mozzarella,” berättar Sofi Jacob på Stockholm Ost & Chark.

3. Veganostar – för planeten
Vegetariskt har överlag varit en stor trend under året.

Tree nut cheese platter

Tree nut cheese platter

Våra stora matkasseleverantörer har börjat med vegokassar, Google berättar om sökrekord på chiapudding, och allt fler blir medvetna om den negativa klimatpåverkan som kött- och mjölkproduktion tyvärr har på vår planet.

Då är helveganskt ett naturligt nästa steg för många (fråga bara min medvetna lillasyster). Själv testade jag ostbrickan på en av världens främsta rawfoodrestauranger Matthew Kenney i Kalifornen och tyckte väl att det smakade sådär. Men utvecklingen går framåt och jag är övertygad om att vi snart ser ett större och förhoppningsvis godare utbud av mjölkfria ostar gjorda på exempelvis macadamia- och cashewnötter.

4. Hamburgertrenden – från gatukök till finkrog
När hamburgaren flyttar in i finrummet blir varje ingrediens viktig. Stjärnkocken Heston Blumenthal går så långt att han lagar “custom-made cheese slices” till sin legendariska “Ultimate Cheeseburger“.

“Det råder delade meningar bland foodies om det är cheddar, provolone eller Gruyere som gäller på lyxburgaren, ” säger trendkänsliga bloggaren och tillika kollegan Industribolaget.

“Cheddar är en klassiker men helst ska man blanda cheddar och brie för den perfekta burgaren,” säger finsmakaren och JMW-kollegan Hiva Bilek.

Rökt Scamorza Foto: Maplebrook Farm Authentic Cheeses

Rökt Scamorza
Foto: Maplebrook Farm Authentic Cheeses

5. Rökta ostar i matlagningen
Jag provade själv en rökt ost från Östeuropa tidigare i år och tyckte först att den mest var hård, salt och läskig. Tills jag testade den på en pasta bolognese, då blev den supersmarrig.

“Vi i Sverige har länge inte riktigt vetat vad vi ska göra med den rökta osten, men nu börjar man förstå att den kommer bättre till sin rätt i matlagning snarare än på ostbrickan, och då ökar den i popularitet,” säger Sofi Jacob på Stockholm Ost & Chark, och nämner som exempel en rökt Scamorza från Italien som importeras genom ItalSpain Delikatesser.

6. Kvalité får kosta
Medvetna och beresta konsumenter är beredda att betala mer för riktigt bra kvalité och spårbarhet av mjölken.

“Att osten är dyr ifrågasätts inte av kunderna på samma sätt längre. Då köper man hellre lite mindre mängd av en riktigt bra ost,” berättar Christian Ekberg på Terroir Suisse, som specialiserar sig på Schweiziska premiumostar.

Bubblare: Ost hem till dörren
Vi har redan vant oss vid att slippa bära hem Grevén till frukostbordet utan istället beställa den från exempelvis MatHem. Nu får vi även mer exklusiva ostar hela vägen till dörren, exempelvisMozzarellaexpressen som kör hem färsk Mozzarella och Burrata direktimporterad från Italien, vilket nyligen lyftes i tidningen Icon.

Ädelostcheesecake på pepparkaksbotten Foto: Coop

Ädelostcheesecake på pepparkaksbotten
Foto: Coop

Och så avslutar vi med en julspecial: Nya sätt att äta pepparkakor med ädelost
Vi ser fler och fler sätt att tillfredsställa den något märkliga men goda kombinationen pepparkaka och ädelost. I senaste Coop Mersmak syntes ett recept på cheesecake med ädelost där de klassiska Digestive-smulorna ersatts med krossade pepparkakor.

Under Luciaveckan slog även Dagens Industri till med en intervju med “Pepparkaksvärldens Steve Jobs”  som tagit fram pepparkakor med ädelostsmak…

Trendspaningen är även publicerad på JMW-bloggen

3 Comments

Filed under Blåmögelost, Hårdost, Mat och dryck, Mozzarella

Rawfoodostprovning i LA, såklart

Rawfoodtrenden är väldigt intressant tycker jag, dels ur hälsosynpunkt och inte minst även ur ett hållbarhetsperspektiv. Läste med sorg i hjärtat nyheten i livsmedelsverkets rapport i november om att ost har stor miljöpåverkan. Näst efter kött är det ett av de livsmedel som har störst negativ påverkan på växthuseffekten, eftersom man använder så stora mängder mjölk. Så mjölkfria ostar som dessutom är hälsosamma låter väl som en rätt bra idé?

Rawfood är främst vegansk mat som inte hettats upp, och därför behåller de vitaminer och enzymer som annars går förlorade vid upphettning. Det låter kanske trist, men faktum är att det finns en hel del man kan göra med grönsaker, frukt och nötter som är riktigt smakrikt och smarrigt.

Precis som det står på den här svenska rawfoodsidan startade rawfoodvågen i Kalifornien och en av världens främsta rawfoodrestauranger ligger i Santa Monica, Los Angeles. Den heter M.A.K.E. och drivs av kocken, rawfoodprofilen och kokboksförfattaren Matthew Kinney. Hit vallfärdar människor från när och fjärran för att gå matlagningskurser och göra praktik, bland annat min nya zeeländska väninna Aimee som sedan dess har välsignat mig med sina krämiga rawfoodlasagner, och svenska rawfoodkocken Josefine Jäger som gjort succé i Stockholm med sin populära reningskur Cleanse8, så då passar det väl utmärkt även för BriemyselfandI att välja detta mecka för att ge rawfoodostar en ärlig chans.

Vi testade en ostbricka som hette “Tree Nut Cheeses” för $16 där vi provade tre olika ostar gjorda av cashew och makadamianötter (här finns en beskrivning på hur själva tillverkningsprocessen kan gå till). Ostarna serverades med marinerat päron och blomkål, en sötstark senap och krispiga rawfoodkex med fänkål, som alltså torkats i en varm men inte het ugn för att behålla sina råa kvalitéer. Till detta drack vi en lätt Gewurstraminer som funkade utmärkt.

Ostsorterna på bilden är, från vänster,  tryffel, cheddar och fänkål. Överlag var ostarna väldigt smakrika, krämiga och goda. Konsistensen var som ett mellanting mellan en mjukare ostsort och någon slags paté. Min favorit var osten med cheddarsmak, eftersom det var den som påminde mest om “riktig” ost. Den jag gillade minst var fänkålsosten, det blev lite overkill med fänkålsost på fänkålskex. Ett extra plus för den stilfullt dekorerade ostbrickan som var överströdd med ätbara blommor!

Slutsats: Rawfoodost för mig är ett kul komplement, och det var verkligen imponerande hur man lyckats göra något såpass likt ost av helt veganska och råa ingredienser, men jag skulle jag inte kunna tänka mig att helt byta ut traditionell ost mot nötbaserade diton. Det jag saknade mest var den lena, gräddiga känslan på tungan, och även variationen på en traditionell ostbricka där skillnaderna ligger lika mycket i de olika smakerna som det gör mellan de olika hårda, mjuka, mögliga, geggiga och mjölkiga konsistenserna.

WP_20140213_17_46_51_Pro

Efter ostupplevelsen testade vi en tacos och en supergod spagetti gjord på kelp, det vill säga alger. Här fungerade en cashewnötkräm överraskande bra som krämigt substitut till creme fraiche, och man fick verkligen till den där härligt gräddiga känslan som gjorde att det inte alls kändes nyttigt och veganskt utan riktigt syndigt. Pastan serverades starkt pepprad (kanske för att gömma algsmaken? Det lyckades i sådana fall) rumstempererad al dente och för att få upp lite värme i kroppen nu när solen gått ner drack jag till detta ett utsökt smakrikt örtte som hette Daily Detox, som jag nu är på jakt efter för att köpa med mig hem.

WP_20140213_18_10_44_Pro

3 Comments

Filed under Mat och dryck, Ostprovning, Osttillbehör

Burrata – var har du varit i hela mitt liv?

På varenda finrestaurang i Kalifornien med någon som helst självrespekt hittar man just nu Burrata på menyn. Eftersom de mexikanska influenserna är väldigt starka i området utgick jag från att det var någon släkting till burriton. Tyckte ändå det var väldigt konstigt att man hade det på allt från pizza till pasta (men de ääälskar ju cross-over i USA…). Tänkte dessutom att det var lite märkligt att jag inte kunde hitta en vanlig caprese, mozzarella och tomatsallad, på menyn på någon av de italienska restaurangerna vi besökte. Dhö, det visade sig ju att jag bara hade noll koll. Tack vare en pratsam servitris fick jag snart förklaringen:

Burratan är en lyxversion av mozzarella, där man tar den allra krämigaste smeten i mozzans vattenbad och stoppar in i ett skal av klassisk buffelmozzarella. Efter en snabb sökning ser jag ju att Fokus skrivit en bra artikel om denna exklusiva “mozzarellans moder”. Bloggen Matporr delar också med sig av väldigt fina bilder av min nya ostälskling.

En annan matnyttig beskrivning står ostbutiken Androuet för, där man även kan köpa denna delikatess:
“En raritet som är extremt svårt att hitta på grund av dess korta hållbarhetstid och måste flygas in från Italien dagen efter den är tillverkad och snabbt säljs till konsumenter. Denna härligt krämiga ost, uttalas [boor-Rah-tah], och är en specialitet i från södra Italien, i synnerhet regionerna Aupulia, Kampanien, och Basilicata. Burrata uppfanns i Andria i början av 20-talet och tillverkas traditionellt av buffelmjölk. Osten liknar en boll, som har fyllts med färsk grädde och strimlade bitar av mozzarella, detta kallas för stracciatella. Det unika med Burrata ligger i detta smöriga centrum. Burro” betyder smör på italienska. Utsidan är tillverkat av ett hölje ut av sträckta buffelmozzarellaark.” 

Bilden nedan är från restaurang Aquarius i Santa Cruz. Där serverades burratan med grillade warren-päron, basilikaolja, lagrad balsamico och ruccola på surdegstoast med örter. Jag bör nämna att det var betydligt godare än det ser ut på bilden, kommenterar min kära man som tydligen inte är överdrivet imponerad av mina matfotograferingsskills.Image

Image

2 Comments

Filed under Övrigt, Mat och dryck, Mozzarella

Längtar tillbaka, till Medelhavet på Österlen

Denna kalla och mörka årstid kan man ju roa sig med att tänka tillbaka på härliga sommarminnen. Till exempel den här underbara ost och charkbrickan på Apotekarns Trädgård i Simrishamn, Österlen. En prunkande medelhavsträdgård mitt i stan, med fantastiska vedugnsbakade pizzor. Ridleys favorit var de små mozzarella-bollarna.

Medelhavet Simrishamn

Leave a comment

Filed under Mat och dryck, Mozzarella, Osttillbehör