Category Archives: Vardagsliv

Sannas ostar

För några helger sedan var det vår sjätte bröllopsdag och dessutom vår första “date night” sedan nytillskottet i familjen. Vi begav oss till relativt nyöppnade Sannas på Östermalmstorg. Restaurangen drivs av en av modellmammorna bakom modellagenturen Mikas och trendfaktorn var hög. Men hur var det med ostfaktorn? Det var Brie, Myself and I såklart mer intresserad av.Burrata

Till förrätt beställde jag en burrata. Denna gräddiga mozzarella-släkting serverades med snygga färska RAF-tomater och garnerad med vattenkrasse. Det var gott men kanske inte världens smakupplevelse. Föredrar faktiskt när man verkligen går all in med smakrika tillbehör till burratan, som den jag bloggade om förra året i Santa Cruz, som serverades på surdegstoast med grillade warren-päron, basilikaolja, lagrad balsamico och ruccola. På exempelmenyn på Sannas hemsida står det att burratan serveras med krispig levain, oliver och rostade körsbärstomater, vilket jag också tror skulle smakat lite fylligare. Nu blev det lite väl “fräscht”. Men det gjorde ju å andra sidan att jag hade mer aptit kvar till varmrätten, som blev en Côte de boeuf med chipotlesky, konfiterade tomater, pommes frites, haricots verts och tryffelmayo – ja ni hör ju, supermumsigt.

InstagramCapture_065702f0-8e45-4a78-8041-5c2ecb70e1d2_jpg

Till efterrätt blev det givetvis ostbricka. Denna bestod av tre svenska ostar, en på komjölk och två på getmjölk, vilket var väldigt trevligt och samtidigt lite överraskande eftersom resten av menyn kom från världens alla hörn. Den vällagrade Svecian var det säkra kortet (i mitten på bilden). En klassisk grynpipig hårdost på komjölk med anor från medeltiden, även om namnet inte sattes förrän i början av 1900-talet. Svecia betyder alltså Sverige på latin och är en av få svenska ostar med skyddad geografisk betäckning, det vill säga den får bara tillverkas i Sverige. Osten har en mild smörighet, len struktur men ändå tydligt nötig och smakrik. Lika god på mackan som på ostbrickan. För övrigt en av de tre ostarna som får representera Sverige i husbibeln “All Världens Ostar” av Patricia Michelson.

Getostarna kom från Vilhelmsdals gårdsmejeri i Skåne där jag själv hälsade på för ett par år sedan. Det var ett trevligt besök på gårdsbutiken i den vackra gamla skånegården. Jag närde själv en dröm om att skaffa getgård och börja ysta. Doften som låg över hela området dämpade dock min motivation, till min mans smala lycka.

Hur som helst, den mjuka getosten till vänster på bilden är en Tant Elsa, döpt som en hyllning till Vilhelmsdals mest högmjölkande get. Enligt hemsidan använder man dagsfärsk getmjölk samt egna mjölksyrakulturer som ympas dagligen, vilket ger osten sin speciella karaktär. Min man hade en målande beskrivning av denna karaktär. “Som att slicka en blöt get” tyckte han och vägrade smaka mer än ett litet hörn. Jag skulle väl inte gå så långt, men fick definitivt starka associationer till den något stickiga ladugårdsdoft som jag upplevde på plats, och den lilla skärvan räckte gott.

Den hårda getosten till höger hette Westerlund – tror jag. Kan inte hitta den i sortimentet på hemsidan, och vid det här laget hade det blivit en hel del vin, så det är möjligt att jag minns fel namn. Hur som helst var den kolossalt god, smakrik utan att vara alltför överväldigande, och passade perfekt med rabarbermarmeladen som kom med. Jag hade kunnat fortsätta tugga ost och smutta rödvin hela natten om inte amningsplikten kallat.

InstagramCapture_0dc46919-9e44-48ab-9b85-37e5eebaa72a_jpg

Advertisements

Leave a comment

Filed under Hårdost, Mat och dryck, Mozzarella, Ostprovning, Vardagsliv

Era tips inför Ostresan till Frankrike

För snart åtta år sedan var jag och min man på vår första date. För att fira att jag suttit av min sista tenta bjöd han ut mig på middag till en underbart autentisk fransk restaurang i Auckland, där vi åt våra livs första Escargots a la Bourguignonne, eller sniglar i vitlökssmör om man inte vill låta så fancy. Vi blev rekommenderade en flaska vitt vin från Loire Valley. Det var rent ut sagt svingott, och där och då kom vi lite skämtsamt (early days osv) överens om att en dag skulle vi åka dit tillsammans och dricka vin och äta god mat. Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat tänka mig att det skulle bli åtta år, två barn, och tre hemländer senare – men nu har vi äntligen bokat vår första resa till Frankrike!

Vi har två veckor på oss. Ett par dagar vill vi såklart kolla “det man inte får missa” i Paris, men jag är ingen storstadssemestrare som känner mig särskilt avslappnad av city-life, så sen bär det raskt av ut på landsbygden. Gärna då till just Loiredalen. Kanske ska vi bo på vingård? Lantgård? Chateaux?

Som ni hör är vi väldigt tidigt i planeringen och har knappt ens börjat med vår research. Så jag behöver er hjälp: Vart ska vi bo? Vad ska vi se? Och framförallt, vad ska vi äta?

Jag har fått feedback att flera haft problem att publicera sina kommentarer här på sidan, men det går jättebra att kommentera på Facebooksidan också!

Här flyter floden Loire som av en händelse förbi en härlig ostbricka. Foto lånat från Loire Valley Tours.

Här flyter floden Loire som av en händelse förbi en härlig ostbricka. Foto: Loire Valley Tours.

 

 

Leave a comment

Filed under Övrigt, Mat och dryck, Vardagsliv

Brie efter BB

Nu har vi kommit hem från BB med vårt lilla underverk Rio. Allt gick bra, vi hade ett planerat snitt på Danderyds Sjukhus vilket jag valt själv och precis som förra gången med storebror  Ridley var jag jättenöjd. Sen är ju de första veckorna hemma rätt kämpiga det kan jag inte sticka under stol med, med amning som ska komma igång och rutiner att komma in i och en berg-och-dalbana av hormoner. Men överlag är vi glada och tacksamma att allt gått så bra!

Underbara Rio

Underbara Rio

 

Hur som helst, det dröjde väl max två timmar från att vi kom innanför dörren tills jag högg in på min första gravidförbjudna ost, skumt nog en tunnbrödsrulle med rejäla skivor av en läcker vällagrad brie från min vän Sara som hon skickade med mig hem efter vår härliga fika som blev så trevlig att det blev middag förra veckan, ihop med hemlagad krusbärsmarmelad på sommarens egenodlade bär från min vän Susannah (här snyftar jag en hormonstinn glädjetår över mina fina vänner).

Min fina man har också skämt bort mig med frukost på sängen sedan vi kom hem, och inte vilken frukost som helst. Rostat surdegsbröd, pocherat ägg, Romantica-tomater och färsk basilika, och självklart (surprise surprise) några skivor brie, som blir perfekt lena och mjukvarma utan att smälta under det pocherade ägget. Precis den TLC man behöver efter amning var tredje timma dygnet om!

Underbara frukost med brie och pocherat ägg på surdeg

Underbara frukost med brie och pocherat ägg på surdeg

 

Leave a comment

Filed under Vardagsliv, Vitmögelost

Att behöva bråka för sin preggo-ost (eller Dagens I-landsproblem)

Det här med att vara ostälskare och gravid är ju inte en walk in the park alla gånger. Åt lunch på Artipelag i helgen där det skulle ingå ostbricka, men det visade sig sedan när det var dags för osten att de inte hade ett enda gravidvänligt alternativ. Det var bara brie, blåmögelost och chevré som fanns att tillgå, i hela köket tydligen. “Den är pastöriserad så det borde du kunna äta”. Jo eller hur, tur att jag har bättre koll än du. Not impressed. Tur att lunchen var god, sällskapet trevligt och att jag bara älskar Värmdö.

Däremot fick jag en mycket tillfredsställande ostbricka på Pane Vino på Södermalm. De kunde erbjuda rejäla skivor av både Provolone och Manchego, jättegoda marmelader till det, och en hel liten surdegslimpa som räckte till både mig och syrran. Däremot var ju konversationen med servitrisen för att få till detta mindre upphetsande…

– Jo jag skulle vilja beställa ostbrickan men undrar lite vad det är för slags ost på den, för jag är gravid?
– Fast det här med att inte kunna äta vissa ostar för att man är gravid, det är ju bara i Sverige som man är så känslig med det, i resten av världen håller man ju inte på så.
– Jaha, för jag har en gravidbok från USA och en från Storbritannien, och där står det samma sak. Alltså att man kan få listeria från vissa ostar som kan leda till missfall eller att bebisen föds för tidigt. 
– Nej då, jag har massor av vänner i Italien som ätit blåmögelost genom hela graviditeten, ingen av dem har haft några såna problem. 
– Ja det verkar ju som vetenskapligt belagda bevis onekligen (sa jag tyvärr inte men jag tänkte). 
– Men du gör ju som du vill. Jag ska kolla vad vi har.
– Åh tack snälla, jag BEHÖVER alltså inte äta mögelost som är potentiellt farlig för bebis och dessutom betala för nöjet, well how kind of you! (också något jag tänkte men inte sa. Satt redan över tiden på bordet så jag höll mig i skinnet. Men kom igen!)

Ostbricka på på Pane Vino. Värd att bråka för.

Mage med ostbricka på på Pane Vino. Värd att bråka för. 

2 Comments

Filed under Blåmögelost, Hårdost, Mat och dryck, Vardagsliv

Ost – gör mjölken odödlig

Ost - gör mjölken odödlig

När jag såg det här citatet på Pinterest tyckte jag det var så vackert. Och det stämmer ju faktiskt – om man går tillbaka till alltings början var ju ostmakeriet ett praktiskt sätt att spara den värdefulla näringen från sommarens feta mjölk till vinterns magrare dagar. Det fick mig också att tänka på något jag läste för ett tag sedan på Say Cheese, om en 3500 år gammal ost som hittades i en grav tillsammans med en mumie i Kina.

Ja sånt sitter jag och filosoferar om på en lördagseftermiddag. Nu är det dags att laga middag. Det blir fransk linssallad med rostade persiljerötter och en blå ost vid namn Saint Agur. Bon apetit moi!

1 Comment

April 5, 2014 · 3:47 pm

Cambozola – det behöver inte vara så tjusigt jämt

I ett svagt ögonblick, trött och hungrig efter jobbet, full fart ner i tunnelbanan vid Stureplan, kunde jag bara inte motstå T-jarlens skrikiga reklam. Fyra minuter till avgång Mörby Centrum, jag hinner nog sticka in och plocka med mig en Cambozola.  Jag hann inte, men det var värt det ändå.

Cambozola är en härligt krämig och lättflirtad komjölksost, något av en blandning mellan fransk Camembert och italiensk gorgonzola (det hör man ju på namnet). Den har alltså både vitmögel och blåmögel i sig, men är ändå väldigt mild och balanserad i smaken. Jag, maken och treåriga sonen tryckte i oss halva osten direkt ur paketet på köksbänken medan vi lagade middag. Det behöver inte vara så tjusigt jämt.
WP_20140124_18_42_33_Pro

Vi drack en amerikansk chardonnay “Spring Village” i miljövänlig plastflaska till. Det funkade ärligt talat inte jättebra, det hade egentligen passat bättre med något lätt, rött vin, typ en beaujolais. Men i förberedelse för vår uppkommande Californien-roadtrip kändes det ändå på nåt sätt helt rätt.

WP_20140124_18_40_16_Pro

 

2 Comments

Filed under Blåmögelost, Mat och dryck, Vardagsliv, Vitmögelost

Boursinlasagne

Boursinlasagne

Jag är egentligen en hopplös köttälskare, men försöker av rent moraliska skäl att äta mer vegetariskt. Jag har märkt, kanske inte helt förvånande, att det lättaste sättet att få vegetarisk mat riktigt god och mättande är att använda riktigt mycket ost. Gärna flera sorter. Det här receptet med både Boursinost och fetaost fick jag med senaste matkassen från Middagsfrid. Det var både lättlagat och väldigt, väldigt smarrigt.

Om någon undrar hur man uttalar Boursin så kom det lämpligt nog precis ut en matnyttig uttalsguide på Say Cheese. Alla som uttalar sista e:t på Chévre får gärna också läs den.

Eftersom jag råkade äta upp min lasagne innan jag hann fota tog jag mig friheten att låna denna bild från Middagsfrids meny. Jag har en portion kvar i en osexig matlåda i frysen, men jag tror kanske ändå att ni föredrar denna bild.

Vill du testa?

1. Sätt ugnen på 225°.
2. Tomatsås (stor kastrull): Skär 1 zucchini i 1 cm breda kvartar.
Hacka 100 g rödlök (1-2 st). Skala och skär 250 g morötter
(2-3 st) i 5 mm breda slantar. Hetta upp 2 msk neutral olja i
kastrullen och tillsätt ½ dl tomatpuré, 2 pressade vitlöks-
klyftor, zucchinin, löken och morötterna. Fräs på hög värme i
3 min. Häll på 1 burk krossade tomater (400 g), 1 msk
buljongpulver (alt. 1 tärning), 1½ msk oregano, 1 tsk
socker, ¾ tsk salt och 2 krm svartpeppar. Koka i ca 8 min
under lock. Mixa sedan tomatsåsen med en stavmixer direkt i
kastrullen. Rör ner 1 fp boursinost (80 g) i tomatsåsen så att
osten smälter.
3. Lasagne (ugnsform 20×30 cm): Varva tomatsåsen och 1 tråg
färska lasagneplattor (250 g) i formen. Börja och avsluta med
tomatsås. Gratinera lasagnen högt upp i ugnen i 10 min.
4. Ta ut formen ur ugnen och fördela ½ fp smulad fetaost (90 g)
över lasagnen. Gratinera i mitten av ugnen i ytterligare 10-15 min.

8 Comments

January 16, 2014 · 12:24 pm

Tjejkväll med parmesan och mozzarella

Igår kväll fick min syster Saskia den eminenta idén att vi skulle ha tjejkväll hemma hos mamma. Efter en supermumsig parmesandrypande lasagne med mozzarella-sallad fokuserade vi på ögonbrynsfärgning, ansiktsbehandling i sacco-säck, chokladdoppade kaffebönor och mycket snack.

Mozzarellan var en härligt mjölkig buffelmozzarella. Synd att tomater är så himla tråkiga såhär års, både jag och mamma längtar till sommaren då vi kan plocka våra egna i trädgården igen. Det finns få saker som är så chockerande goda som de första solvarma tomaterna som man odlat själv. De spelar i en helt annan liga än köpetomater, kan närmast beskrivas som små smakbomber i munnen som exploderar när man biter dem, och det är rent omöjligt att inte blunda och säga mmmmm.

Image

Image   Image

1 Comment

Filed under Mat och dryck, Mozzarella, Tips och tricks, Vardagsliv

Ostkant på tillvaron

Ostkant på tillvaron

Ni vet den där stenhårda kanten på parmesanosten, som är omöjlig att riva eller tugga, som man brukar slänga bort? Det var något av en uppenbarelse när jag förstod att det tvärtemot vad jag trott inte är vax, tyg, eller något annat av de skyddande material som man brukar täcka utsidan av ostar med, utan att på riktig parmesan är det faktiskt bara ren ost som blivit hård av långvarig lagring. Därför kan man med fördel använda sig även av parmesankanten som smaksättare i matlagningen. Man kan till exempel slänga ner den i soppan, grytan eller pastasåsen och låta den puttra med, så får man en touch av den där fylliga, goda parmesansmaken. Personligen tycker jag aldrig att man kan få nog av parmesansmak. I fredags kväll lät jag den hoppa i en fyllig tomatsås, där även mina lammfrikadeller fick ta ett dopp, och serverade hela kalaset med svart bläckfiskpasta.

5 Comments

January 12, 2014 · 9:00 pm

Havarti lagrad 12 månader – vilket kap!

Under jullovet hade jag för en gångs skull tid att läsa lokaltidningen och fick syn på något som inte bara kittlade mina smaklökar utan även mitt ekonomiska sinne. Min lokala Coop Forum sålde ut Havarti lagrad i 12 månader för ynka 15 kronor osten. Så nu har vi har haft riktigt lyxiga frukostmackor här hemma de senaste veckorna, med god stark ost som man måste skära med kniv – osthyvlar göre sig icke besvär.

Image   Image

Leave a comment

Filed under Hårdost, Ostprovning, Vardagsliv